Vaktmästaren rotar runt i städskrubben. Som om han letar efter något.
Sam sitter så tyst han kan i skåpet. Han vågar knappt andas. Men när han drar in lite luft i lungorna så känner han doften. Järn och piprök.
Sam kikar ut genom springan och drar efter andan. Vaktmästaren har tagit fram en kniv. Och visst är det…? Den kniven känner han igen!
Magen knyter sig och det känns som han kommer att kräkas.
Vaktmästaren vänder sig om och tittar rakt mot skåpet. Då kan Sam inte låta bli att rycka till. Musklerna förbereder sig på strid och utan att han kan kontrollera det så råkar han slå armbågen i skåpsväggen.
Han sliter till sig en skurhink som står inne i skåpet. Så när vaktmästaren sliter upp dörrarna så får han hinken rakt över ansiktet. Sam pressar sig kvickt förbi honom och kastar sig mot dörren. Men den verkar ha gått i baklås! Den går inte att öppna!
Sam tittar sig omkring i rummet. Vaktmästaren har fått av sig skurhinken nu och vrålar av ilska.
Sam får syn på en ventilationstrumma uppe i taket så han svingar sig upp på skåpet och sliter av gallret.
Vaktmästaren hoppar efter honom och försöker få tag i hans ben. Men Sam är snabbare och kryper in i ventilationsröret.
Något skramlar till bredvid honom. Samtidigt känner han en smärta på sidan av benet. Sam kikar över axeln. Och där bredvid honom ligger kniven. Vaktmästaren har slängt den efter honom och den har rispat ett litet hål i byxorna.
Sam kryper så snabbt han kan vidare och kommer snart fram till rörets slut. Han får sparka av gallret och hoppar ner i ett annat rum. Kopieringsrummet.
Kvickt springer han ut samtidigt som han funderar på var det säkraste stället för honom är just nu. Han kommer fram till att klassrummet borde vara det säkraste och springer dit.
De andra har redan kommit igång med slöjden. De håller på att sy förkläden. Sam går och sätter sig vid sin enda vän, My. Han ska just börja berätta för My vad som hänt när det knackar på dörren. Dörren öppnas sakta.
Deras lärare säger åt alla att sluta med det som de håller på med och hälsa på den nya vaktmästaren på skolan.
My drar efter andan. Hela klassen gör det. Den nya vaktmästaren är skräckinjagande. Med ett stirrande elakt öga och ett som är svullet och vitt. Som bröd som legat och sugit åt sig rutten mjölk.
Han har den mörka hatten på sig och flinar triumferande mot My och Sam.
Då hände allt mycket snabbt. My reser sig upp och börjar säga en massa obegripliga saker och drar med sig Sam.
-
Vi måste
till skolsyster. Sam blöder på benet!
De måste gå förbi vaktmästaren, Ulven, på väg ut.
-
Du kommer
inte att leva länge på den här skolan. Och du kommer snart inte att ha några
vänner kvar, väser Ulven när de går förbi. Men så lågt att bara de kan höra
honom.
-
I see you,
fortsätter han och pekar först på sitt svullna blinda öga, men ändrar sig och
pekar sedan på det friska och stirrande.
My och Sam rusar ut och springer ut och bort från skolan. De förstår vad de måste göra. De måste fly. Igen.
De springer först hem till My och hon slänger ner det hon behöver i en ryggsäck. Sen springer de hem till Sam för att göra samma sak.
-
Vi måste ha
med oss lite mat! säger My.
Sam slänger ner vad han hittar i skafferiet. En brödlimpa, lite bananer och en påse marshmallows.
Precis när de ska kränga på sig ryggsäckarna och sticka flyger det in en sten genom rutan. My skriker högt och de kastar sig ner på golvet.
De väntar en stund och sedan kryper Sam fram och läser lappen.
”Du kommer inte att komma långt!” står det.
-
Kom, vi tar
bakvägen genom trädgården, säger Sam och tar Mys hand i sin.
