Gumman tittar sig omkring och drar chockat efter andan när
hon ser det brinnande huset.
- Vad har hänt? frågar hon och drar gubben i ärmen.
- Ingen aning, svarar gubben. Men något skumt är
det med den där typen, fortsätter han och nickar mot Bert. Han vägrar att ringa
brandkåren.
Sam kramar gumman.
- Tack för att du kom hit för att hämta hem mig.
- Men jisses pojke, det behöver du inte tacka för.
Sam och gumman tittar på varandra med tårar i ögonen. Sen
vänder Sam sig till gubben.
- Har du satt gps på mig också?
Gubben svarar inte, han fnyser bara och skrapar med käppen i
marken.
- Tack för att du kom och räddade oss i alla fall,
fortsätter Sam och sträcker fram handen.
- Jag gjorde det inte för dig, jag gjorde det för
gumman, svarar gubben men tar Sams hand och skakar den.
My ställer sig bredvid Sam och tar honom i andra handen. Sam
trycker den försiktigt och hon trycker tillbaka. Han skulle kunna vara arg på
henne. Han borde kanske vara det. Men det är han inte.
Det börjar bli kväll och om det inte hade varit för att
elden lyser upp hela himlen så skulle det vara mörkt nu. Luften är het och
bränner på deras kinder. Huset brinner kraftigt och de hoppar alla till av en hög
smäll när taket börjar rasa in. Bert ringer äntligen till brandkåren och några
grannar kommer ut ur husen runtomkring.
Sam måste får svar på några frågor innan brandkåren kommer
och han passar på när Bert är klar med samtalet.
- Hur kunde du veta var vapnet fanns någonstans?
frågar Sam.
- Din pappa skrev det till mig, för att du inte
skulle vara den enda som visste om han dog. Men vapnet där inne var bara fejk.
Här är det riktiga vapnet.
Bert tar bak armen på ryggen och ur sin skjorta drar han
fram ett bazookaliknande vapen. Någon av grannarna börjar skrika hysteriskt och
ropar om att ringa polisen.
- Bra jobbat pappa, nu ser hela gatan att du har
en bazooka, säger My.
- Ge det till mig, muttrar gubben och rycker till
sig vapnet för att inspektera det.
Men Bert rycker genast tillbaka det.
- Det där låter du bli, gubbe. Håll du dig till
din käpp. Det här vapnet är det enda som kan förinta Ulven och det finns bara
en chans, bara ett endaste skott.
- Titta! ropar gumman plötsligt och stirrar upp
mot huset.
Ur röken och elden kommer en gestalt gående. Med stapplande
och långsamma steg. Och med en trasig pipa i munnen.
- Det kan inte vara sant, mumlar Sam. Ingenting
tar död på det där monstret.
- Gör något då! befaller gubben.
Ulvens kläder pyr och ryker av elden. Hans hår står rakt upp
och det onda ögat stirrar ilsket på dem. Hans steg mot dem blir snabbare och
med mer styrka. Bert står och fibblar med vapnet och svär högt.
- Kom igen pappa! ropar My.
Sam letar efter något på marken, något han kan slå med om
Ulven kommer närmare.
- Men för sjutton gubbar, säger gubben och sliter
vapnet ur händerna på Bert. Han siktar och skjuter.
Ur vapnet flyger en kraftig laserstråle som ser ut som ett
gnistrande tomtebloss. Ljuset är så starkt att det inte går att se något och smällen
är så hög att Sam får lock för öronen och alla ljud försvinner förutom ett
entonigt pipande.
När ögonen hämtat sig från det kraftiga ljusskenet så rusar
Bert fram till Ulven som ligger fallen till marken. De andra rusar också dit.
Förutom gumman som fortfarande sitter fast i massagestolen.
Bert lyfter upp den rykande klädhögen som ligger på marken och
de stirrar alla på den. För det är just inget annat än en klädhög. Inget blod,
ingen kropp och ingen…
- Pipan! Var är pipan? ropar Sam.
- Vem tusan bryr sig om pipan! skriker gubben som
nog också har fått problem med lock för öronen. Han är ju borta och han tog väl
pipan med sig.
- Men om han dog av vapnet, var är han då? skriker
My. Var är kroppen?!
De skriker ut sina frågor i munnen på varandra allihop och
rotar i klädhögen efter spår. Ljudet av sirener från brandbilar och polisbilar
börjar nå fram i Sams pipande öron. Snart kommer elden att vara släckt. Men
inte den oro som brinner i Sam. Ännu en gång vet han inte om Ulven är död eller
levande. Han är försvunnen. För tillfället. Men det betyder inte att han är
borta för alltid.
-
Slut -