06 A hade så mycket idéer på vad som skulle hända att det inte fick plats i ett kapitel. Därför är det två delar och detta är del 1. Mys pappa polisen har nu också fått ett namn - Bert.
Sam vaknar av att han känner sig illamående. Det känns som
om världen gungar under honom och ljuset svider i ögonen när han försöker öppna
dem. Var är han någonstans? Han lyfter huvudet som känns lika tungt som en stor
sten.
Han sitter fastbunden i en stol och My går fram och tillbaka
framför honom på golvet. Hon har inte märkt att han har vaknat. De befinner sig
i ett ganska litet rum. Det verkar vara ett arbetsrum med ett stökigt
skrivbord, en bokhylla som är full av böcker och en Buddhastaty som ler glatt
mot Sam. Mys pappa Bert står i mitten av rummet och han är böjd över något som
han fixar med, men han står med ryggen vänd åt Sam så Sam kan inte se vad det
är han håller på med.
Gumman sitter också i rummet. Fastbunden i massagestolen som
placerats vid fönstret. Hon snarkar högt och Sam ser att hon är glansig på
hakan av saliv. Plötsligt hörs en kraftig ringsignal och den skär i öronen. Det
är gummans telefon som ringer.
- Shit, vad rädd jag blev, säger My.
Sam låtsas att han fortfarande sover och låter huvudet
hänga. Men han sneglar upp lite försiktigt. Bert står och fibblar med gummans
telefon.
- Det är nog gubben som Sam och gumman bor med som
ringer, säger My.
- Kanske det, svarar Bert. Jag stänger av den fall
i fall.
Sam sneglar på grejen som Bert stod och fixade med innan.
Det är den silvriga saken under kåpan som Sam såg när han kom in i huset. Och
nu ser han vad det är! Det är maskinen som Sams pappa uppfann och som skulle
göra Ulvens makt starkare. Den som Sam och hans pappa förstörde! Det kan inte vara den, men
ändå så ser den precis likadan ut.
- Måste vi ge Sam till Ulven? frågar My. Han har
blivit min vän och det känns fel alltihop.
- Du vet att vi måste. Om vi inte ger Sam till
Ulven och hjälper honom med maskinen så är det kört för oss, svarar Bert. Han
kommer att döda oss båda två. Nu får vi bara hoppas att allt går som det ska.
Ulven är ingen man leker med, det vet du ju. Och du har gjort ett bra jobb som
har lockat hit Sam så vi kan överlämna honom.
- Vad kommer Ulven att göra med Sam tror du?
frågar My.
Sam sneglar upp på Bert och ser hur Bert drar fingret över
halsen, som ett snitt av en kniv. Sam drar efter andan och både Bert och My
tittar på honom.
- Surprise! Han är vaken nu, säger Bert och går
mot Sam.
Sam tittar på Bert. Hans smala ben och den stora magen som
putar ut över byxlinningen. Den buskiga mustaschen som förlänger leendet i hans
ansikte.
- Släpp loss mig! ber Sam.
Han tittar vädjande på My men hon slår ner blicken. Gumman
snarkar till extra högt borta i massagestolen. Sam försöker bända sig loss, men
repet skär in i handlederna.
- Vi kan inte göra det här! säger My. Vi måste
rädda Sam!
- Det måste vi inte alls, säger Bert.
Just då öppnas plötsligt dörren in till rummet. En stank av
järn och pipa fyller genast Sams näsborrar och han kräks rakt ut på golvet. Han
ser inte vem det är men han vet. Han hör den hesa rösten börja tala.
- Nej, det har du rätt i Bert, det måste ni inte
alls. Sam är min och nu ska han få lida så som jag har fått göra sedan han och
hans usling till far förstörde min maskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar