Kapitel 7. Middagen. Skrivet av klass 06 C

Polisen, eller som det nu har visat sig – Mys pappa, sträcker fram handen mot My och hjälper henne ut ur kojan. Sam sitter kvar en stund och funderar. Han har fått en känsla av att Mys pappa bevakar honom och Sam undrar om det är så och i så fall varför.

Mys pappa kikar in i kojan igen.

-        Kommer du? My har sagt så många fina saker om dig där hemma och jag vill gärna bjuda dig på middag, säger han och ler ett vänligt leende.

-        Pappa, säger My utanför kojan. Ulven är tillbaka och han har börjat som vaktmästare på vår skola! Och han jagar Sam. Och kanske mig?

Sam håller andan. Ska My avslöja hans hemlighet nu? Var det dumt av honom att lita på henne? Men My säger inte mer. Hennes pappa granskar Sam och är på väg att säga något men det blir bara en suck. Sen tar han sats igen.

-        Sam, kom med oss hem. Ni är trygga där och jag har något jag vill berätta för dig. Men jag kan inte göra det här. Och ni kan ju inte sitta i en koja i natt, eller hur? Jag tror knappast den håller tätt om det börjar regna.

Han drar ner en bit mossa från taket av kojan så det drösslar ner jord över dem.

-        Vad ska du berätta för mig? frågar Sam och även om han försöka låta bli så blir han nyfiken.

-        Det är som sagt svårt att prata om det här. Men det har med din pappa att göra.

Sams hjärta börjar slå hårt i bröstet. Hårdare än det gjorde när han och My sprang i skogen tidigare.

-        Vad vet du om min pappa?!

-        Kom med oss hem Sam, så ska jag berätta. Jag lovar.

Han sträcker fram handen mot Sam och efter en stunds velande så tar Sam den. Men han känner varningsklockor ringa i huvudet. Det är något med Mys pappa som gör Sam misstänksam. Men han kan inte sätta fingret på vad det är.

När de kommer hem till My så tittar Sam på huset ordentligt. När de var hemma och packade hennes grejer så var han alldeles för rädd för att bry sig. Nu söker han efter spår på om han kan lita på My och hennes pappa.

Huset är modernt inrett, vitt och lite stelt. I hallen hänger svart- och vita foton som är ganska opersonliga. Men det som gör huset hemtrevligt är att det ändå är lite rörigt med kläder slängda här och där. Och på flera ställen står det olika sorters Buddhastatyer. Både som glad liten tjock gubbe och den fokuserade Buddha i lotusställning. Sam vet en del om Buddhismen och statyerna gör honom lugnare.

-        Vad blir det för mat? frågar My.

-        Tacos, svarar hennes pappa och stänger dörren in till ett rum vid hallen.

Sam blir nyfiken på vad som finns i det rummet och varför Mys pappa skyndade sig att stänga den. Sam tyckte att han såg en märklig sak där inne. En silvrig grej med en kåpa över. Han undrar vad det är.

Gumman skickar ett meddelande och frågar var han håller hus och Sam svarar som det är. Att han är hos My och ska äta middag. Hon verkar orolig och frågar efter adressen. Sam googlar den och skickar till henne.

Sam och My får ingen chans att prata ostört mer. De får hjälpa till med maten, hacka grönsaker och duka. Sam frågar när han ska få reda på vad det där med hans pappa. Men Mys pappa bara ler och säger att han ska ha tålamod.

När de ska äta efterrätten så ringer det på dörren. Mys pappa tittar förvånat ut mot hallen.

-        Vem kan det vara?

Han reser sig och går för att öppna. Sam spanar ut i hallen och ser att det är gumman som han bor hos. Han hör hur hon pratar med Mys pappa.

-        Vi har ju ansvaret för honom och jag blev lite orolig. De ringde från skolan och sa att han bara stuckit därifrån idag.

-        Jaha… svarar Mys pappa och låter henne komma in. Du får komma in och äta efterrätt med oss, vi skulle just börja.

Gumman kommer in i köket. Hon ger Sam en orolig blick.

-        Är allt som det ska?

Sam nickar och skäms lite. Hon bryr sig om honom och han har inte riktigt visat uppskattning för det.

-        Vi kan prata när vi kommer hem. Nu äter vi efterrätt, säger gumman och ger hon en klapp på kinden.

Det blir ganska stelt vid bordet när de äter. Sam undrar hur han ska göra får att få reda på det som Mys pappa skulle berätta. Gumman avbryter hans tankar och bryter tystnaden.

-        Är det där en massagestol? frågar hon och pekar på en stol som står vid väggen.

-        Ja, svarar Mys pappa. Vill du prova den?

-        Gärna, svarar gumman. Jag har hört att de ska vara bra mot värk i kroppen.

Mys pappa hjälper henne tillrätta i stolen. Frågar vilken sorts massage hon vill ha. Gumman lutar sig sen tillbaka och suckar nöjt. Det tar inte mer än en sekund förrän hon börjar snarka. Väldigt högt.

Sam tittar på My. Hon verkar konstig. Hennes ögon ser alldeles matta ut och så faller hon plötsligt ner mot bordet och somnar hon också.

-        Så Sam, nu är det bara du och jag, säger Mys pappa.

-        Vad har du gjort med dem? frågar Sam.

Han känner hur hans kropp börjar domna bort och hur han tappar kontrollen.

-        Din pappa är död Sam och det finns inte så mycket mer att säga om den saken. Jag jobbade med honom och Ulven, så jag vet.

-        Va? säger Sam och försöker fokusera medan allt börjar snurra.

Han känner hur det börjar rycka konstigt i kroppen. Den börjar skaka okontrollerat och när han försöker resa på sig så slår han ner en Buddhastaty som trillar i golvet och går i tusen bitar. Sen känner han hur han själv faller och allt blir svart.