Kapitel 10. Spårlösa Ulven. Skrivet av 06 B

Gumman tittar sig omkring och drar chockat efter andan när hon ser det brinnande huset.

-        Vad har hänt? frågar hon och drar gubben i ärmen.

-        Ingen aning, svarar gubben. Men något skumt är det med den där typen, fortsätter han och nickar mot Bert. Han vägrar att ringa brandkåren.

Sam kramar gumman.

-        Tack för att du kom hit för att hämta hem mig.

-        Men jisses pojke, det behöver du inte tacka för.

Sam och gumman tittar på varandra med tårar i ögonen. Sen vänder Sam sig till gubben.

-        Har du satt gps på mig också?

Gubben svarar inte, han fnyser bara och skrapar med käppen i marken.

-        Tack för att du kom och räddade oss i alla fall, fortsätter Sam och sträcker fram handen.

-        Jag gjorde det inte för dig, jag gjorde det för gumman, svarar gubben men tar Sams hand och skakar den.

My ställer sig bredvid Sam och tar honom i andra handen. Sam trycker den försiktigt och hon trycker tillbaka. Han skulle kunna vara arg på henne. Han borde kanske vara det. Men det är han inte.

Det börjar bli kväll och om det inte hade varit för att elden lyser upp hela himlen så skulle det vara mörkt nu. Luften är het och bränner på deras kinder. Huset brinner kraftigt och de hoppar alla till av en hög smäll när taket börjar rasa in. Bert ringer äntligen till brandkåren och några grannar kommer ut ur husen runtomkring.

Sam måste får svar på några frågor innan brandkåren kommer och han passar på när Bert är klar med samtalet.

-        Hur kunde du veta var vapnet fanns någonstans? frågar Sam.

-        Din pappa skrev det till mig, för att du inte skulle vara den enda som visste om han dog. Men vapnet där inne var bara fejk. Här är det riktiga vapnet.

Bert tar bak armen på ryggen och ur sin skjorta drar han fram ett bazookaliknande vapen. Någon av grannarna börjar skrika hysteriskt och ropar om att ringa polisen.

-        Bra jobbat pappa, nu ser hela gatan att du har en bazooka, säger My.

-        Ge det till mig, muttrar gubben och rycker till sig vapnet för att inspektera det.

Men Bert rycker genast tillbaka det.

-        Det där låter du bli, gubbe. Håll du dig till din käpp. Det här vapnet är det enda som kan förinta Ulven och det finns bara en chans, bara ett endaste skott.

-        Titta! ropar gumman plötsligt och stirrar upp mot huset.

Ur röken och elden kommer en gestalt gående. Med stapplande och långsamma steg. Och med en trasig pipa i munnen.

-        Det kan inte vara sant, mumlar Sam. Ingenting tar död på det där monstret.

-        Gör något då! befaller gubben.

Ulvens kläder pyr och ryker av elden. Hans hår står rakt upp och det onda ögat stirrar ilsket på dem. Hans steg mot dem blir snabbare och med mer styrka. Bert står och fibblar med vapnet och svär högt.

-        Kom igen pappa! ropar My.

Sam letar efter något på marken, något han kan slå med om Ulven kommer närmare.

-        Men för sjutton gubbar, säger gubben och sliter vapnet ur händerna på Bert. Han siktar och skjuter.

Ur vapnet flyger en kraftig laserstråle som ser ut som ett gnistrande tomtebloss. Ljuset är så starkt att det inte går att se något och smällen är så hög att Sam får lock för öronen och alla ljud försvinner förutom ett entonigt pipande.

När ögonen hämtat sig från det kraftiga ljusskenet så rusar Bert fram till Ulven som ligger fallen till marken. De andra rusar också dit. Förutom gumman som fortfarande sitter fast i massagestolen.

Bert lyfter upp den rykande klädhögen som ligger på marken och de stirrar alla på den. För det är just inget annat än en klädhög. Inget blod, ingen kropp och ingen…

-        Pipan! Var är pipan? ropar Sam.

-        Vem tusan bryr sig om pipan! skriker gubben som nog också har fått problem med lock för öronen. Han är ju borta och han tog väl pipan med sig.

-        Men om han dog av vapnet, var är han då? skriker My. Var är kroppen?!

De skriker ut sina frågor i munnen på varandra allihop och rotar i klädhögen efter spår. Ljudet av sirener från brandbilar och polisbilar börjar nå fram i Sams pipande öron. Snart kommer elden att vara släckt. Men inte den oro som brinner i Sam. Ännu en gång vet han inte om Ulven är död eller levande. Han är försvunnen. För tillfället. Men det betyder inte att han är borta för alltid.

-          Slut     -