Kapitel 1 - Av Dan Höjer

Badplatsen ligger öde. Bara några måsar skränar ute på bryggorna.

 

Konstigt, tänker han. Fröken sa ju att vi skulle ses vid badet.

Det är augusti och andra dagen efter sommarlovet, och mjukstart med morgondopp i det varma havet.

Han går runt och letar ett tag, men viken är helt tom på folk. Till slut sätter han sig ner längst ut på bryggan. Han kanske har missuppfattat tiden?

Det är en vacker plats, ganska likt hemma, tänker han. Vågorna slår mot stenhällarna så att skummet blåser in över land. Det luktar tång och hav.

Då hör han plötsligt skrik och tjoande långt borta. Det verkar komma från andra sidan udden.

Han reser sig, tar på ryggsäcken och springer mot ljudet. När han rundar udden ser han dem direkt. Fast det var första dagen i går så känner han igen flera stycken i klassen.

Fröken ser honom svänga runt kröken och möter honom.

– Hej, säger hon. Kommer du därifrån?

Han nickar.

– Jaha, ja just det… fortsätter hon. Badbryggorna har ingen använt på trettio år. Nu för tiden badar vi från klipporna. Men det kan ju inte du veta…

 

Han byter om i en badhytt.  Sedan bestämmer han sig för att vara modig. I går var det bara upprop, inte en enda rast. Så då hann han inte prata med någon.

Han säger hej till tjejen som satt bredvid honom i klassrummet i går. Nu sitter hon på en bänk utanför badhytten och pratar med en kompis. Båda tystnar när han kommer fram. Men ingen svarar. De tittar ner i marken och rodnar.

 

Han känner sig dum. Det var ju inte meningen att tränga sig på, men de verkar ändå tycka att han gör det. Eller så är de bara blyga, tänker han.

Han vänder sig om och ser några killar vid en trampolin som sticker ut från en klippa. De verkar tävla i att göra konstiga hopp.

 En gör bomben och de andra skrattar åt att plasket är så löjligt litet.

Jag ska visa min specialare, tänker han och tar sats.

Han springer förbi killarna och gör en perfekt volt. Men killarna stirrar bara på honom. Ingen säger någonting. De vänder sig om och går därifrån.

Vad gör jag för fel? tänker han.

Han går runt för sig själv på stranden och hittar en kvarglömd plastboll som han börjar hatta med. Han är ganska duktig och klarar lätt att göra femtio med fötter och knän.

Han ser att några tittar på honom i smyg. Så han missar med flit så att bollen studsar åt deras håll.

Men fast bollen rullar framför fötterna på en kille så låter han den bara ligga kvar.

Efter en kvart ropar fröken att det är dags att byta om och gå till skolan.

Han suckar och går mot badhytten igen.

Jag måste komma på något sätt att få en vän här, tänker han. Men jag förstår inte riktigt hur det skulle gå till.